… och våga inte prata persilja!

Det är väl ingen som tvivlar påatt det finns ett visst agg mellan skåningar, göteborgare och stockholmare och detta agg är åtminstone delvis kopplat till de dialektala skillnaderna (och säkerligen en och en annan fotbollsmatch), men det är inte på något sätt unikt för Sverige att folk inom det egna landet rackar ner på både varandras dialekter och språk. Att fenomenet är världsvida blev jag själv varse en gång under en rundtur vid Ayers rock i Australien (eller Uluru som det faktiskt egentligen ska kallas) dåjag reste med en skränig men godhjärtad holländska från staden Nijmegen, nära tyska gränsen. Jag kände inte till staden men nämnde att jag varit i Amsterdam ett antal gånger och fick då veta att i det lilla landet Nederländerna tar tågresan mellan Nijmegen och huvudstaden bara lite över timmen.

”Åhå”, sa jag. ”Och visst är det väl en vacker stad, Amsterdam?”
”Jovisst”, mumlade holländskan och lade sedan till:
”Men alla från Amsterdam är dumma i huvet och pratar skitfult.”
Nåväl, jag förlåter henne trots allt för jag har sedermera hört samma saker sägas i alla länder jag har varit i och oftast är dessa små gliringar uttalade i kärleksfullt retstickeri, lika harmlöst som när en hundvalp nafsar sitt syskon i örat. Det ska dock sägas att det här med språk och dialekter inte är helt oproblematiskt. Detta har bland andra folket på Haiti och Dominikanska republiken bittert fått erfara. På 1930-talet stod Dominikanska republiken under ledning av den hänsynslöse diktatorn Rafael Trujillo som bland allehanda otrevligheter gjorde sig känd för den så kallade persiljemassakern. Trujillo, som fått för sig att just haitier var orsaken till att den Dominikanska skon klämde, sände därför iväg ett gäng soldater till Dominikanska gränsen och lät folket i gränsstäderna svara på den ödesdigra frågan ”hur uttalar du ordet persilja?”(spanska: perejil). Haitierna, vars uttalade ”r”skilde sig markant från dominikanernas rullande ”r”blev omedelbart arkebuserade och Trujillo var nöjd, för stunden. På andra ställen i världen har man tidvis till och med förbjudit andra språk inom det egna landet. I Frankrike var det under 1950-talet tungomålet i Bretagne (som knappt existerar idag men som är ett keltiskt språk) som man hade för avsikt att tillintetgöra.
På många skolor i landet kunde man ibland se skyltar som den här:

Den första regeln lyder: ”förbjudet att tala bretagnska och att spotta pågolvet”.
Även om vi på Comactiva Language Partner lyckligtvis knappast riskerar våra liv på grund av dialektala misstag är det viktigt att dialekter tas med i beräkningen vid översättning. Dialekter tillhör den språkliga kulturen och kultur är något som våra översättare måste ha god koll på.
För hur är det nu igen, heter bakverket nedan; munk (Göteborg), gräddbulle (Skåne) eller skumboll (Småland, med mera)?
En välsmakande dessert och en dialektal gåta
Källor:
http://everything.explained.today/Brittany/



Vill du veta mer om oss? Klicka på länken under.http://www.comactiva.se